Historia

Länkar

Under år 1995 - 50 år efter statarsystemets avskaffande - invigdes Statarmuseet i Skåne i autentisk miljö vid Torups slott i Svedala kommun inom riksområdet för kulturminnesvård.

Statarmuseet är resultatet av ett långsiktigt arbete med sin upprinnelse i ett folkbildningsprojekt - "Statarliv i Skåne" - i regi av Svenska Lantarbetareförbundet, ABF Skåne och Historiska Institutionen vid Lunds Universitet. Studiecirklar, enligt "Gräv-där-du-står metoden", med ett hundratal amatörforskare från hela Skåne dokumenterade de skånska statarnas och lantarbetarnas historia. Arbetet presenterades 1985 och 1986 på Christinehofs slott, Tomelilla, Kulturen i Lund, på Folkets Hus och i Vitabergsparken i Stockholm samt i TV2.

Materialet redovisades i bokform med "Skånska statare och lantarbetare berättar" och "Jord och fria fåglar", utställningar kring gruppernas arbete, "Trasmattan berättar" en levande kvinnokavalkad, konstutställningar med bokillustrationer och kostymskisser samt Skånes första arbetarspel "I skuggan - ett spel om statare i uppror".

Erfarenheterna visade på behovet av fortsatt dokumentation av arbetets historia och "Arbetsgruppen för Arbetsminnen i Skåne" bildades av statarprojektets ledning samt representanter från Landskorna, Kristianstad och Malmö museum. En omfattande arbetsminnesinventering i båda länen inleddes, och innan anlagsmöjligheterna försvann färdigställdes boken "Arbetsminnen i Svedala kommun".

1988 fann arbetsgruppen, via Malmös dåvarande stadsantikvarie Bengt Salomonsson, "långan, sexfamiljshuset" i Torup Svedala kommun. Torup med slott, bokskog - dit förr ångloken gick med besökare till dansbana och restaurang, skolmuseum, naturskola samt fritidsanläggning ägs och förvaltas av Malmö Kommun. Torup nås kollektivt från flera kommuner och från Malmö finns en cykelväg. Museet skulle bli ett upplevelsemoment - en viktig del begreppet fritid.

Den 24 maj 1991 startade Intresseföreningen Statarmuseet i Skåne öppen för alla intresserade och basen för arbetet. Dess ändamål är att stimulera och aktivt stödja intresset för de skånska statarnas och lantarbetarnas historia och kultur.

Stiftelsen Statarmuseet i Skåne – ägarna till museet, bildades den 13 oktober 1991 av Svedala kommun, dåvarande Svenska Lantarbetareförbundet, ABF Skåne samt Stiftelsen Statarliv i Skåne (museets anknytning till historieprofessor Lars Olsson).

I det fortsatta målinriktade arbetet inleddes samarbete med Malmö och Svedala kommun, Länsantikvarie Carin Bunte och Kulturmiljöenheten vid Länsstyrelsen i Malmöhus län, Malmö Museum samt Kulturen i Lund. Tack vare anslag från Statens Boverk, Länsstyrelsen i Malmöhus Län, Malmö Förskönings- och Planteringsförening samt de många ideella insatserna möjliggjordes en renovering i enlighet med antikvarist hänsyn.

Statarmuseet arbetar hela tiden med utveckling av verksamhets- och samarbetsformer. Traditionellt och otraditionellt, lokalt, regionalt och över hela landet.

Statarmuseets verksamhet har byggts upp utifrån

ett underifrånperspektiv där bevarandet, gestaltandet och förtydligandet av hur statarnas och lantarbetarnas del i industrisamhällets framväxt och kulturarv främjats och utvecklat den historiska helhetssynen.

Det handlar om att fördjupa kunskapen om det förgångna för ökad beredskap inför framtidsfrågorna.

Intresset och engagemanget är stort liksom kunskapstörsten kring statarnas liv bland både yngre och äldre besökare.

Möjligheten till en historisk helhet är en viktig utgångspunkt för ett museum som vill visa historien där den ägt rum.

1995 invigdes Statarmuseet i Skåne i statarlängan från 1886 - "Långan".

Statare (statsystemet)Helårsanställd, i regel gift jordbruksarbetare på större jordbruk.

Tankar på stat(ar)system framfördes i Sverige på 1750-talet, då Eric Salander i sin gårdsfogdeinstruktion pläderade för gifta legodrängar. Kostnaden för bostad åt en jordbruksarbetarefamilj bedömd han som liten i förhållandet till värdet av den arbetskraft som skulle avla där. Genom att arbetarfamiljen bodde i närheten av gården ökade såväl den effektiva arbetstiden som kontrollen över arbetskraften.

Ordet statare anger att lönen utgick i form av naturalön, s k stat. Denna löneform användesför alla helårsanställda inom jordbruket, medan förmånernas storlek växlade med arbetsuppgifterna. Löneformen sade således inget om vilka uppgifter den anställde hade. Vanligtvis var bara män anställda som statare, men det förekom kvinnliga statare. Stat(ar)systemet fick sitt genombrott i början av 1800-talet och kulminerade mot dess slut, då det fanns ca 35 000 statarfamiljer. Från sekelskiftet minskade antalet statare kontinuerligt fram till dess att de sista resterna av systemet avskaffades genom avtal mellan Svenska Lantarbetsgivareföreningen och Svenska Lantarbetareförbundet 1944. Kontantlönesystemet hade då också minskat det relativa värdet av staten. Det bekämpades av arbetarerörelsen, då det försvårade facklig kamp genom att bostaden som löneförmån kunde dras in (arbetarna vräkas) vid facklig konflikt.

Stat(ar)systemet är ökänt dels för statarhustrurnas mjölkningsplikt, "den vita piskan" (Ivar Lo-Johansson), och dels för de undermåliga bostäderna. Hustrurnas mjölkningsplikt fanns dock först från slutet av 1800-talet, då det blev allt svårare att rekrytera ogifta mjölkpigor till det slitsmma och låavlönade mjölkningsarbetet. Först med mjölkningens mekanisering upphörde denna mjölkningsplikt,som dock gav kvinnan ett värde på arbetsmarknaden (statare, vars hustru åtager sig mjölkning, erhåller plats...).

De undermåliga bostäderna, statarlängorna, dokumenterades på 1920- och 1930-talen både av studentorganisationen Clarté och i Lubbe Nordströms Lort-Sverige. Dokumentationen väckte stor indignation, och genom krisuppgörelsen 1933 mellan SAP och Bf skapades ett statligt stöd till förbättringar.

Stat(ar)systemet diskuterades både politiskt och i skönlitterär form redan vid mitten av 1800-talet (Carl Raab, Fredrika Bremer) och vid sekelskiftet 1900 av den framväxande arbetarrörelsen och de första arbetarförfattarna (Alfred Kämpe, Christina Nilsson). Mest känt är stat(ar)systemet genom den litterära statarskolan (Ivar Lo-Johansson, Jan Fridegård, Moa Martinsson), som etablerades på 1930-talet.

Lars Olsson/Nationalencyklopedin

Statare med mjölkningsvillig hustru erhåller plats.

=

Statare vars hustru är beredd att åsidosätta sitt hems skötseloch sina barns vård erhåller plats.

Ivar Lo-Johansson tolkar en platsannons

Tjenstehjon skall i sitt förhållande wara gudfruktigt, troget, flitigt, lydigt, nycktert och sedigt samt icke undandraga sig det arbete och de sysslor, Husbonde skäligen föresätter.Ådrager sig Tjenstehjon föreställning eller husaga för wisad försummelse, tredska, opålitlighet, olydnad, fylleri eller annat oskick; emottage sådan warning och rättelse med undergifwenhet och låte den lända sig till förbättring.Framhärdar ändock Tjenstehjon i sitt felaktiga förhållande eller wisar sig otroget, okunnigt, eller eljest odugligt i tjensten; warde på Husbondens begäran, derur wräkt, ...med förlust af hela lönen, samt erhålle sådant betyg, det förtjänar.

ur 1833 års Legostadga vilken gällde ända fram till 1926.